Jag brukar ta mig en tur i skogen för att samla tankarna lite grand och igår när jag var ute så fick jag se något som skymtade mellan träden. Först trodde jag att det var ett rådjur, de är ganska vanliga här hos oss, men det var något som inte stämde riktigt. Det var fel form och fel storlek. Jag stannade och plockade upp min kikare så tyst jag bara kunde och spanade åt det hållet och det jag fick se gav mig rysningar i hela kroppen! Ett lodjur kom gående mellan träden, och han hade inte sett mig eller känt lukten av mig så jag kunde stå och titta en bra stund.
Plötsligt tittade han rakt på mig. Jag fick ögonkontakt genom kikaren och vi såg på varandra i vad som kändes som en evighet. Och sedan var han borta. Jag såg knappt åt vilket håll han försvann, så snabb var han den lille kissen! Det är inte varje dag man får se en så vacker katt ute i det vilda och jag kommer att bära med mig minnet för evigt tror jag. Jag är så glad att jag har köpt mig en bra kikare så jag kunde få en närkontakt, utan att vara nära på riktigt. Jag önskar att jag hade haft kameran med mig för att ta en bild också, men man får väl nöja sig med det lilla. Jag hoppas bara att han inte kommer för nära hemmet och bråkar med våra katter...